Femhundra kronor

Något att tänka på (vissa har nog redan läst den på min FB).. Ett fint och bra budskap!

En föreläsare inledde sitt seminarium med att hålla upp en femhundrakronorssedel.

"Är det någon som vill ha den här?" frågade han.

Några såg tveksamma ut - tänkte han verkligen ge bort femhundra kronor bara sådär?
Men de flesta sträckte genast upp en hand i luften. Det fanns ju ingenting att förlora.

"Okej", fortsatte föreläsaren. " Det är många som vill ha sedeln. Men om jag gör så här då?" sa han och skrynklade ihop sedeln till en lite boll." Är det någon som vill ha den nu?"

Fortfarande var det en skog av uppsträckta händer i salen.

"En sista fråga" sa föreläsaren. " Vill ni ha sedeln även om jag gör så här?" sa han och slängde den på golvet, stampade på den och tog sedan upp den.
Nu var den skrynklig, smutsig och lite trasig.
Men händerna sträcktes fortfarande upp.

" Ni har nu lärt er den första läxan för dagen" sa föreläsaren. "Oavsett vad jag gjorde med femhundringen, så ville ni fortfarande ha den. Varför? Jo, därför att den inte förlorade i värde, vad jag än gjorde med den. Ni är som sedlarna. Ni kommer att bli tilltufsade av livet någon gång, ni kommer att känna er trasiga och kantstötta. Men ni behåller fortfarande ert värde. För människor i er omgivning är ni ovärderliga. Ert människovärde kommer inte från vad ni gör eller vad ni kan - utan från vilka ni är."