Jag kan tycka att det här med horoskop, astro och stjärntro bara är bluff och påhitt, men igår läste jag mitt årshoroskop för 2009, när jag kom till kärlek och relationer så stod det att jag skulle se till att tillbringa tid med en annan vattuman, det skulle ge mig mest.
Och vem är vattuman om inte du..
Det känns som att någon driver med mig.
Någon vill att jag ska fortsätta hoppas, att jag ska fortsätta tro,
varför är det ingen som ger dig samma tecken, eller är det det?
Är det bara rädslan som håller dig tillbaka?
Jag önskar jag kunde hjälpa dig att se förbi den.
Jag vill inte förlora dig, inte igen.
Dagens Kärleks astro (090106)
Du kan ha en del oläkta kärlekssår. Därför går du nu din egen väg, mest för att du inte vill riskera att bli sårad igen.
Och på ett sätt så gör jag väl det, men jag sitter ändå fast.
Jag har läst ditt mail säkert 30 ggr, jag har läst mitt svar säkert lika många och jag har läst igenom vår konversation på msn men ingenting blir varken lättare eller klarare.
Jag är tillbaka på samma ställe i livet där jag var för ett år sedan.
Allt känns tungt, tomt och ensamt. Jag vill bara lyfta luren och ringa, sätta mig på bussen för att få träffa dig, somna tryggt i din famn och vakna upp bredvid dig och se ditt underbara ansikte. Prata med dig, skratta med dig, gå en promenad i vintersolen,
krama dig och få dig att känna dig trygg.
Jag kommer så väl ihåg alla gånger du har sagt det,
när du ligger riktigt nära och jag håller om dig, att du känner dig som världens tryggaste.
Du brukar ge mig den känslan av trygghet..
Men nu följer mardröm på mardröm varje natt, jag vaknar och förstår åter igen att du inte är där. Alla drömmar handlar om dig, och det är egentligen inga mardrömmar men det är så jobbigt att natt efter natt vakna upp och inse att du inte finns där.
Att jag inte kan ringa dig, fastän att du är den enda som jag vill ringa,
den enda som kan trösta mig.
Förlåt mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar