Hur kan det vara så enkelt att komma upp ur sägen en och en halv timma tidigare när jag sover hos dig när jag annars tycker att det är grymt jobbigt att gå upp så tidigt?
Kanske sover jag extra gott, eller så känns det bara värt det..
Att få vara med dig några timmar sådär en söndag kväll kan jag leva på hela veckan.
Fast jag skulle inte ha något emot att komma hem till dig varje kväll och vakna upp med dig varje morgon.. Det skulle vara underbart..
Min blick fastnade vid vårt foto som jag har på min anslagstavla, vi ser så lyckliga ut..
Tänk vad det var enkelt när man var ung och kär..
Varför blir det mer komplicerat när man bli äldre och är kär?
Gör vi det svårare än det behöver vara, dras vi mellan våra personligheter?
Är det så att det precis som i Kalle Anka, sitter en ängel på vår ena axel och en djävul på den andra? Kan vi inte bestämma vem vi ska lyssna till, vågar vi lita till någon av dem?
Är ett felaktigt beslut så jobbigt att vi inte vågar leva ut våra känslor?
När blev rädslan större än kärleken?
Jag Älskar Dig
Nu och Förevigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar