citat vecka 5

"livet är fullt av stora saker för dem som vet att umgås förtroget med små saker"

I mitt hjärta och min själ

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.

Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.

Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

Veckans citat

"Jag vet vad jag flyr ifrån, men inte vad jag söker efter"

Michel de Montaigne

Äkta kärlek dör aldrig

Och ändå är det dags att gå vidare, ta ett nytt steg i en helt annan riktning. Det är tungt men jag känner att det nog är rätt, just nu iaf. Jag har ju lärt mig en del saker på vägen, att skilja på rätt och fel, att våga säga hur jag känner oavsett vad jag får för respons. Att rädslan för att göra fel val kan vara så stor att man låter bli hellre än att misslyckas är ännu mer skrämmande än rädslan i sig.

Jag inser när jag tittar tillbaka på månaderna som gått att jag har haft en hyfsat mörk period, så nu längtar jag till våren istället. Det är snart dags att börja ta behandlingar i salongen, nya ämnen att ta tag i, mer prov och långa dagar tillsammans med några av världens bästa tjejer. Ni gör det värt att gå upp på morgonen, att le både på ut och insidan och ni underlättar vardagen på många sätt..

Skolan går för övrigt väldigt bra, nu har vi gått igenom nästan alla Declêors produkter, nästa vecka blir det Md formulations och sedan Matis.. Det är mycket nu men det är kul och det får tiden att bara försvinna..

Det är visst dags att ta en dusch och börja ladda inför kvällen. Ikväll ska jag bara ha kul, det är mitt mål idag.

Bara ett samtal

Jag skulle vilja ringa dig, bara för att få höra din röst..
För att fråga hur du mår, hur din dag har varit och berätta att jag saknar dig..
Det är otroligt att en enda människa kan lämna ett sådant hålrum, i mitt hjärta som nu är halvt finns ett tomrum som bara du kan fylla..

Jag hittade din låda, det står ditt namn på den och den är fylld med minnen, våra minnen, 8 år av minnen.. Lyckliga stunder, årstider och speciella dagar..
Jag vill fortsätta att fylla den, med nya minnen..

Jag älskar dig..

Astrologi

Jag kan tycka att det här med horoskop, astro och stjärntro bara är bluff och påhitt, men igår läste jag mitt årshoroskop för 2009, när jag kom till kärlek och relationer så stod det att jag skulle se till att tillbringa tid med en annan vattuman, det skulle ge mig mest.
Och vem är vattuman om inte du..
Det känns som att någon driver med mig.
Någon vill att jag ska fortsätta hoppas, att jag ska fortsätta tro,
varför är det ingen som ger dig samma tecken, eller är det det?
Är det bara rädslan som håller dig tillbaka?
Jag önskar jag kunde hjälpa dig att se förbi den.
Jag vill inte förlora dig, inte igen.

Dagens Kärleks astro (090106)
Du kan ha en del oläkta kärlekssår. Därför går du nu din egen väg, mest för att du inte vill riskera att bli sårad igen.

Och på ett sätt så gör jag väl det, men jag sitter ändå fast.
Jag har läst ditt mail säkert 30 ggr, jag har läst mitt svar säkert lika många och jag har läst igenom vår konversation på msn men ingenting blir varken lättare eller klarare.
Jag är tillbaka på samma ställe i livet där jag var för ett år sedan.
Allt känns tungt, tomt och ensamt. Jag vill bara lyfta luren och ringa, sätta mig på bussen för att få träffa dig, somna tryggt i din famn och vakna upp bredvid dig och se ditt underbara ansikte. Prata med dig, skratta med dig, gå en promenad i vintersolen,
krama dig och få dig att känna dig trygg.
Jag kommer så väl ihåg alla gånger du har sagt det,
när du ligger riktigt nära och jag håller om dig, att du känner dig som världens tryggaste.

Du brukar ge mig den känslan av trygghet..
Men nu följer mardröm på mardröm varje natt, jag vaknar och förstår åter igen att du inte är där. Alla drömmar handlar om dig, och det är egentligen inga mardrömmar men det är så jobbigt att natt efter natt vakna upp och inse att du inte finns där.
Att jag inte kan ringa dig, fastän att du är den enda som jag vill ringa,
den enda som kan trösta mig.

Förlåt mig

Ett år går så fort..

Jag trodde att mitt hjärta gick sönder när du flyttade ut, denna gången ett år senare vet jag inte ens om det går att laga. Jag vet inte ens om jag orkar bry mig, det gör så ont.
Inget känns som det ska eller brukar.
All känsla är borta, allt hopp och allt verkar så ovärt på något sätt.
Jag har ingen lust till någonting, allt känns som att det kan kvitta om inte du finns där.
Dom senaste dagarna har känts som en evighet, en evighet av ensamhet, sorg, ovisshet och tårar. Så mycket tårar, när jag somnar på kvällen och när jag vaknar på morgonen.

Och det som gör mest ont är att du visste, hela tiden visste du om att jag älskar dig men ändå så utsatte du mig för det här. Jag kan inte se tillbaka på någon gång i våra liv som du har behandlat mig så illa. Du har alltid funnits där, alltid ställt upp, det finns inte ett enda tillfälle i mitt liv där du inte har funnits där för min skull.
Och varenda dag nu tänker jag tillbaka och undrar om jag kanske förtjänar det här,
om du var ute för att hämnas på något sätt.
Du har förändrats och den förändringen gör mig så ledsen, den personen som jag trodde att jag kände verkar inte längre finnas kvar.
Det gör ont. Det gör så ont att veta att hela tiden så har det funnits någon annan i dina tankar, någon som du har kallat för älskling och sagt "Jag älskar dig" till.

Frågan är om det verkligen är jag som behöver gå och prata med någon,
jag börjar känna att du borde göra det.
Vill du verkligen leva ditt liv så här?
Du om någon borde veta att lögner bara drabbar dig själv i slutändan, det kommer alltid ut. Och av någon konstig anledning så tycker jag synd om henne, oavsett vad du har lovat henne eller inte lovat så känner hon för dig, väldigt starkt. Vill du verkligen utsätta henne för det, ännu en lögn.

Jag tror aldrig att jag har känt mig så lurad, så blåst och naiv.
Jag trodde verkligen att du älskade mig, att du älskade mig på samma sätt som jag älskar dig. Men sen den dagen du lämnade mig så har du levt med någon annan, en promenad här i stan, nyårsafton, din födelsedag, midsommar och sen kom jag tillbaka in i ditt liv.

Men vi sågs långt innan det, första messet kom redan efter 2 veckor sen du hörde av dig på juldagen, sen lyckades vi vara på samma uteställe i slutet av januari och även då skickade du ett mess, kvällen slutade med att du lämnade mig igen. Efter det sågs vi vid min födelsedag, attraktion tror jag du kallar det och du gick igen.
Vi satt på bussen i 2 månader och försökte låtsas som ingenting,
det kom ett meddelande på Alla hjärtans dag från dig.
Strax efter det flyttade du och bjöd hem mig till din nya lägenhet,
sen bjöd du mig på middag och vi hade en underbar kväll och natt.
Sen var vi på IKEA med din familj, vi såg på Eurovision tillsammans och allt kändes bara bra. Sen dök det upp en bild på FB, du tog bort den och vi pratade inte om den tills dess att du la upp den igen och där har den funnits sen dess. Men jag ville väl inte se helt enkelt.
Och sen åkte hon bort, det visste jag inget om men du och jag träffades allt oftare.
Vi hade en helhelg tillsammans i slutet av augusti, på söndagen bara några timmar efter att jag hade åkt hem så ringde du och undrade om du fick komma över.
Vi var på handboll tillsammans med dina kompisar och vi sågs nästan varje helg fram tills att jag flyttade. Du var den första som ringde mig efter flytten.
Du gjorde det lättare för mig att vara så långt bort från allt och alla jag känner.
Helgen innan jag började skolan hittade jag ett brev hemma hos dig, min värld stannade upp. När jag frågade dig om det så sa du att det var något som hände för länge sedan,
det fanns inte kvar hon fanns inte kvar.
Och jag trodde dig, jag förlät dig, trots att det gjorde så ont.
Jag hade redan börjat inse att mina känslor för dig var starkare än jag trodde.
Och jag kämpade med att inte berätta för dig för jag var så rädd att du inte kände detsamma.

På dagen ett år efter att du flyttade ut var vi på bio,
du var hos mig hela helgen och det var en underbar helg.
Jag var lycklig den helgen. Och det var jobbigt när du blev tvungen att åka hem, att inte veta när jag skulle få se dig nästa gång.

Bara några veckor senare åkte jag hem till dig oplanerat, och jag sa det som jag så länge velat säga. " Jag älskar dig... och jag vill vara med dig"
Just då var jag så säker, allt du hade sagt till mig, dina ord gav mig hopp och tro om att det kunde bli du och jag. Du sa att du behövde tid, tid för att tänka och för att ta reda på vad du ville. Det blev en jobbig månad, vi sågs som vanligt, du viskade de allra ljuvaste orden till mig och sa saker som gjorde att jag kände mig säker på vad ditt svar skulle bli.
Men istället så ringde du mig sent en kväll och sa att du inte ville, att du inte trodde på oss. Kvällen därpå ändrade du dig och vi spenderade 4 dagar och 4 nätter tillsammans.

Hur kan du tro att det inte gav mig hopp? Du vet att jag älskar dig och du visste det då.
Ändå så fanns hon kvar i dina tankar och en biljett bokad till andra sidan jordklotet för att besöka henne. Jag började se dina lögner som lögner mitt hopp dog ut och i all förtvivlan så gav jag upp, mitt hjärta gav upp. Aldrig någonsin har jag känt sådan smärta som när det gick upp för mig att du inte älskade mig på det sättet som du sa.
Jag kände mig dum och lurad, vad gjorde jag fortfarande i ditt liv?
Jag har så många obesvarade frågor i mitt huvud. Jag kan inte förstå varför du ville utsätta mig för det här, när du redan visste att du skulle åka.

Vi slutade aldrig höras, vi slutade aldrig att träffas och vi slutade aldrig älska...